Aldovea
I fredags var det dags för det traditionella Aldovea-loppet. Det var ca 2500 elever
från skolor i området som tävlade mot varandra. Skandinaviska skolan är ju pytteliten
jämfört med de andra men ändå kammade vi hem ett par pokaler och ett par medaljer,
vet inte rikigt hur många... Sen kom yngsta prinsessans man, Iñaki Urdangarín, och
delade ut medaljerna, det var ju kul att se honom i verkligheten!
Teresa och Maya var förstås med och jag var med och tittade, det fanns nog en klass
för vuxna också, men det får bli till ett annat år...
I Mayas åldersgrupp sprang dom inte så långt, kanske 100m terräng, men dom hade
desto fler aktiviteter. Ansiktsmålning, hoppa i hopptorn och så blev dom bjudna på läsk
och pizza.
Maya och kompisen Luna.
Teresas åldersgrupp skulle springa 1,9 km och Teresa var jätteivrig, för det
hade gått jättebra på träningen. Men strax innan starten måste hon springa
på toaletten, hon frågade någon om hon skulle hinna som sa ja. Men det
hann hon inte riktigt så när hon kom tillbaka såg hon hur de sista sprang iväg.
Nåja, hon sprang efter och kom ikapp och enligt henne själv kom hon på ca
180:e plats av ca 480 så det var ju jättebra i alla fall. Men hon var nog lite besviken
och besviken var också klassläraren som tydligen hade väntat sig ett bra
resultat av Teresa. Bättre lycka nästa gång, då ska det väl inte vara fredagen
den 13:e...
Teresa med belöningen, pizza och coca-cola.
Resten av helgen har det som vanligt varit fullspäckat program, tjejmiddag på
fredagkvällen, likvaka(?) (ingen närstående) lunch och sen födelsedagskalas
på lördagen. Oscar var nämligen bjuden hem till en klasskompis och som tur var
fick hela familjen komma med. Det var kul att prata lite mer med alla föräldrarna
som man vanligtvis bara hejar på i korridoren. Det var många svensk-spanska
par, men också andra nationaliteter och det kommenterades faktiskt att Juan
var den enda av blandparen som pratade svenska. Dom andra förstod nog en
del, men pratade inte. Kul!
På söndagen var vi bjudna på lunch till chefen för Juans institution och jag tror
att vi satt vid matbordet i drygt 4 timmar... det blev ingen middag den dagen kan
jag säga. Det var lite kul för dom var och hälsade på oss i Mariehamn för två år
sen och blev så förtjusta i våra barn att dom bestämde sig för att skaffa barn
själva... Gissa om vi höll på att spricka av stolthet (och av all mat)!!!
från skolor i området som tävlade mot varandra. Skandinaviska skolan är ju pytteliten
jämfört med de andra men ändå kammade vi hem ett par pokaler och ett par medaljer,
vet inte rikigt hur många... Sen kom yngsta prinsessans man, Iñaki Urdangarín, och
delade ut medaljerna, det var ju kul att se honom i verkligheten!
Teresa och Maya var förstås med och jag var med och tittade, det fanns nog en klass
för vuxna också, men det får bli till ett annat år...
I Mayas åldersgrupp sprang dom inte så långt, kanske 100m terräng, men dom hade
desto fler aktiviteter. Ansiktsmålning, hoppa i hopptorn och så blev dom bjudna på läsk
och pizza.
Maya och kompisen Luna.
Teresas åldersgrupp skulle springa 1,9 km och Teresa var jätteivrig, för det
hade gått jättebra på träningen. Men strax innan starten måste hon springa
på toaletten, hon frågade någon om hon skulle hinna som sa ja. Men det
hann hon inte riktigt så när hon kom tillbaka såg hon hur de sista sprang iväg.
Nåja, hon sprang efter och kom ikapp och enligt henne själv kom hon på ca
180:e plats av ca 480 så det var ju jättebra i alla fall. Men hon var nog lite besviken
och besviken var också klassläraren som tydligen hade väntat sig ett bra
resultat av Teresa. Bättre lycka nästa gång, då ska det väl inte vara fredagen
den 13:e...
Teresa med belöningen, pizza och coca-cola.
Resten av helgen har det som vanligt varit fullspäckat program, tjejmiddag på
fredagkvällen, likvaka(?) (ingen närstående) lunch och sen födelsedagskalas
på lördagen. Oscar var nämligen bjuden hem till en klasskompis och som tur var
fick hela familjen komma med. Det var kul att prata lite mer med alla föräldrarna
som man vanligtvis bara hejar på i korridoren. Det var många svensk-spanska
par, men också andra nationaliteter och det kommenterades faktiskt att Juan
var den enda av blandparen som pratade svenska. Dom andra förstod nog en
del, men pratade inte. Kul!
På söndagen var vi bjudna på lunch till chefen för Juans institution och jag tror
att vi satt vid matbordet i drygt 4 timmar... det blev ingen middag den dagen kan
jag säga. Det var lite kul för dom var och hälsade på oss i Mariehamn för två år
sen och blev så förtjusta i våra barn att dom bestämde sig för att skaffa barn
själva... Gissa om vi höll på att spricka av stolthet (och av all mat)!!!
Regn och rusk. Och storm.
Nu var det slut på det härliga vårvädret och det har blivit mer normalt vinterväder. Regn och rusk.
Bara att plocka fram varma jackor och regnkläder igen.
Och idag har det blåst storm. När jag åkte till skolan för att hämta barnen idag var det plötsligt kö,
det brukar det ju inte vara den tiden. Det visade sig att en helt enorm gran hade blåst ner över
vägen mitt i stan... Minst en parkerad bil hade fått en ordentlig buckla i taket och granen låg över
en parkeringsfil och två körfiler. Men ingen verkade ha blivit skadad i alla fall.
När vi kom tillbaka på väg hem var det världens pådrag med brandbil och två polisbilar, bara för
att såga ner en liten gran. Dessa storstadsbor!!!
Bäst att hålla sig inne. Våffelkalas är inte heller dumt!
Bara att plocka fram varma jackor och regnkläder igen.
Och idag har det blåst storm. När jag åkte till skolan för att hämta barnen idag var det plötsligt kö,
det brukar det ju inte vara den tiden. Det visade sig att en helt enorm gran hade blåst ner över
vägen mitt i stan... Minst en parkerad bil hade fått en ordentlig buckla i taket och granen låg över
en parkeringsfil och två körfiler. Men ingen verkade ha blivit skadad i alla fall.
När vi kom tillbaka på väg hem var det världens pådrag med brandbil och två polisbilar, bara för
att såga ner en liten gran. Dessa storstadsbor!!!
Bäst att hålla sig inne. Våffelkalas är inte heller dumt!
Vår i luften
Det har verkligen varit vår i luften hela veckan, min sista arbetsvecka förresten och vi har
haft fullt sjå med att hålla barnen påklädda på eftermiddagarna. Solen är så varm så man
vill gärna ta av sig lite för mycket, luften är ju fortfarande kall.
Igår hjälpte mig Oscar att plantera om blommor, dom som har överlevt vintern vill säga.
Ett par stycken frös faktiskt bort ute på terrassen i snöovädret... Konstigt.
Ju smutsigare man blir, desto roligare är det...
Idag hade vi tänkt fortsätta med vårbruket i Leganes, men Oscar har fått öroninflammation
så dels blev det inte så mycket sömn i natt och sen gick halva dan åt att hitta hälsocentralen.
Alltså det är ju helt otroligt. Vi bor i en förstad till Madrid som heter Alcobendas och förstaden
bredvid heter San Sebastian de los Reyes och dom har liksom växt ihop så det är bara en gata
som skiljer dom åt. Och på den gatan skulle den försbaskade hälsocentralen ligga, på nr. 20.
Men när jag kom dit fanns det bara lägenheter där. Efter närmare10 telefonsamtal och efter att
ha frågat 3 stycken och efter att ha burit runt på Oscar som blev trött jag vet inte hur länge, visade
det sig att samma gata har 2 st. nr 20, en som ligger i Alcobendas och en som ligger i San Sebastian
de los Reyes. Dessutom hade dom sagt nr. 20 i Alcobendas till oss istället för nr. 20 i San Sebastian
de los Reyes. Stöön, som gjort för att ta fel.
Så sen var det soffan som gällde.
haft fullt sjå med att hålla barnen påklädda på eftermiddagarna. Solen är så varm så man
vill gärna ta av sig lite för mycket, luften är ju fortfarande kall.
Igår hjälpte mig Oscar att plantera om blommor, dom som har överlevt vintern vill säga.
Ett par stycken frös faktiskt bort ute på terrassen i snöovädret... Konstigt.
Ju smutsigare man blir, desto roligare är det...
Idag hade vi tänkt fortsätta med vårbruket i Leganes, men Oscar har fått öroninflammation
så dels blev det inte så mycket sömn i natt och sen gick halva dan åt att hitta hälsocentralen.
Alltså det är ju helt otroligt. Vi bor i en förstad till Madrid som heter Alcobendas och förstaden
bredvid heter San Sebastian de los Reyes och dom har liksom växt ihop så det är bara en gata
som skiljer dom åt. Och på den gatan skulle den försbaskade hälsocentralen ligga, på nr. 20.
Men när jag kom dit fanns det bara lägenheter där. Efter närmare10 telefonsamtal och efter att
ha frågat 3 stycken och efter att ha burit runt på Oscar som blev trött jag vet inte hur länge, visade
det sig att samma gata har 2 st. nr 20, en som ligger i Alcobendas och en som ligger i San Sebastian
de los Reyes. Dessutom hade dom sagt nr. 20 i Alcobendas till oss istället för nr. 20 i San Sebastian
de los Reyes. Stöön, som gjort för att ta fel.
Så sen var det soffan som gällde.
Farmor 70 år
I söndags fyllde farmor Berta 70 år och det firades i dagarna två, trots att hon inte alls
ville höra talas om att byta tiotal. På söndagen firade vi "bara" familjen hemma hos Sara.
Här med sju av de nio barnbarnen och boxern Lua förstås!
Någon vänlig själ hade fixat ljusen på tårtan så det såg ut som 700 i stället för
70. Mycket uppskattat...
På lunchmenyn stod bl.a. sniglar, sjöborrar, kyckling, paella till barnen och
argentinska piroger, till efterrätt två olika sorters tårtor. Den kvällen behövdes
ingen middag kan jag säga.
ville höra talas om att byta tiotal. På söndagen firade vi "bara" familjen hemma hos Sara.
Här med sju av de nio barnbarnen och boxern Lua förstås!
Någon vänlig själ hade fixat ljusen på tårtan så det såg ut som 700 i stället för
70. Mycket uppskattat...
På lunchmenyn stod bl.a. sniglar, sjöborrar, kyckling, paella till barnen och
argentinska piroger, till efterrätt två olika sorters tårtor. Den kvällen behövdes
ingen middag kan jag säga.
